L'Internationale |
Internationalenöversättning: Henrik Menander |
| Debout ! les damnés de la terre !
Debout ! les forçats de la faim ! La raison tonne en son cratère : C’est l’éruption de la fin. Du passé faisons table rase, Foule esclave, debout ! debout ! Le monde va changer de base : Nous ne sommes rien, soyons tout ! |
Upp, trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå Det dånar uti rättens krater, snart skall uppbrottets timma slå. Störtas skall det gamla snart i gruset. Slav, stig upp för att slå dig fri! Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli. |
| C’est la lutte finale :
Groupons-nous, et demain, L’Internationale Sera le genre humain (2 x) |
Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är! ty Internationalen till alla lycka bär! (2 x) |
| Il n’est pas de sauveurs suprêmes :
Ni Dieu, ni César, ni tribun, Producteurs, sauvons-nous nous-mêmes ! Décrétons le salut commun ! Pour que le voleur rende gorge, Pour tirer l’esprit du cachot, Soufflons nous-mêmes notre forge, Battons le fer quand il est chaud ! |
I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi, nej, själva vilja vi oss frälsa, och samfälld skall vår räddning bli För att kräva ut det stulna, bröder, och för att slita andens band, vi smida medan järnet glöder, med senig arm och kraftig hand. |
| L’État comprime et la loi triche ;
L’Impôt saigne le malheureux ; Nul devoir ne s’impose au riche ; Le droit du pauvre est un mot creux. C’est assez languir en tutelle, L’Égalité veut d’autres lois ; « Pas de droits sans devoirs, dit-elle « Égaux, pas de devoirs sans droits ! » |
I sin förgudning avskyvärda,
månn´guldets kungar nånsin haft ett annat mål än att bli närda av proletärens arbetskraft? Vad han skapat under nöd och vaka utav tjuvar rånat är; när folket kräva det tillbaka sin egen rätt de blott begär. |
| Hideux dans leur apothéose,
Les rois de la mine et du rail Ont-ils jamais fait autre chose Que dévaliser le travail ? Dans les coffres-forts de la bande Ce qu’il a créé s’est fondu En décrétant qu’on le lui rende Le peuple ne veut que son dû. |
Båd´stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter dignar ner. Den rike inga plikter tycka, den arme ingen rätt man ger. Länge nog som myndingar vi böjt oss, jämlikheten skall nu bli lag. Med plikterna vi hittills nöjt oss. Nu taga vi vår rätt en dag. |
| Les Rois nous soûlaient de fumées,
Paix entre nous, guerre aux tyrans ! Appliquons la grève aux armées, Crosse en l’air, et rompons les rangs ! S’ils s’obstinent, ces cannibales, À faire de nous des héros, Ils sauront bientôt que nos balles Sont pour nos propres généraux. |
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ned i jämna led. För furstars lögner har vi slagits, nu vill vi skapa evig fred. Om de oss driver, dessa kanibaler, mot våra grannar än en gång, vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång. |
| Ouvriers, paysans, nous sommes
Le grand parti des travailleurs ; La terre n’appartient qu’aux hommes, L’oisif ira loger ailleurs. Combien de nos chairs se repaissent ! Mais, si les corbeaux, les vautours, Un de ces matins, disparaissent, Le soleil brillera toujours ! |
Arbetare, i stad på landet,
en gång skall jorden bliva vår När fast vi knyta brodersbandet, då lättingen ej råda får. Många rovdjur på vårt blod sig mätta men när vi nu till vårt försvar, en dag en gräns för dessa sätta, skall solen stråla lika klar. |
Sidan ändrades senast den: 2014-03-31